Chaplin var min allra första egna hund, han var så efterlängtad och oerhört älskad! Clown är det bästa sättet att beskriva honom på, han var en clown på fyra ben. Uppfinningsrik som få och bjöd på sig själv. Han var klumpigare än klumpigast, snabb som blixten rakt fram men hade en enormt stor svängradie som gjorde honom mycket klumpig. Han sprang ofta in i saker för att han inte hann väja i tid och gjorde sig därför illa lite då och då. Han älskade verkligen att springa mer än något annat!

Chaplin var svår på många sätt, han var väldigt självständig utomhus så jag fick träna MYCKET inkallning med honom. Han var även mycket skarpare än vad en "normal" whippet brukar vara, han hade ganska lätt att bli arg på andra hundar och han var ganska osäker kring vissa människor. Inom familjer var han dock helt underbar! Han hade ett alldeles eget språk att förmedla vad han ville, vilket var helt underbart. Han var oerhört smart, han lärde sig att öppna lock på godisburkar, öppna och stänga dörrar utan att jag lärde honom det. Han var en mycket speciell individ, nära till känslor, både på gott och ont. 

​

Vi tränade allt möjligt tillsamman, patrullering, lydnad, agility, personspår. sök, uppletande, viltspår, ja vi testade oss fram helt enkelt. Han var väldigt roligt att träna med även om jag alltid var tvungen att hålla koll på omgivningen för att se om det fanns vilt, människor eller hundar i närheten.

Chaplin avlivades alldeles för ung till följd av sviter efter skador och sjukdomar. Han är enormt saknad.